Artist: Teodor Wolgers
Title: Episod i Vikens kapell
Label: [PIAS]
Cat nr: PIASSE0044LP
Format: Black vinyl 2×12″ Gatefold
Style: Modern classical/Poetry/Folk
I det nordvästra hörnet av Jämtland, i Frostviken nära Norge, ligger Vikens kapell som enfaluröd sockerbit av trä i all grönska, vid foten av en vildvuxen liten sluttning och precis intillStröms Vattudal där himlen lätt smälter ihop med den spegelblanka vattenytan (eller om detär tvärtom). Det är ett av de minsta kapellen i Sverige. Bara hundra sittplatser. En liten orgel.Uppfört i slutet av 1700-talet av en byggmästare från Jorm, byn som gav namn åtDunderklumpen i filmen med samma namn.”Underbart vackert”, har någon sagt om kapellet. ”Fattig vildmarkshelgedom”, tyckerandra. Kanske finns det ingen motsättning i det.Till Vikens kapell kom Beppe Wolgers en sommardag 1972 när han gjorde research tillnämnda Dunderklumpen! (1974). Han blev så hänförd av byggnaden att han skrevdiktsamlingen Episod i Vikens kapell – om en händelse i somras, som utkom på våren 1973.Samma år spelade han och organisten Merit Hemmingson in en dubbel-lp i kapellet som togavstamp i Beppes dikter, Det for två vita duvor – folkton i Vikens kapell.Ett halvt sekel senare, sommaren 2023, åker pianisten Teodor Wolgers (f. 1993) tillFrostviken för att gå i Beppes fotspår. Där hoppas han få kontakt med den farfar han aldrigfick chansen att träffa. Han låter frakta upp ett piano från Stockholm, får tillgång till det lillakapellet och sitter där med ett exemplar av Beppes diktsamling, slår upp sidor på måfå ochkomponerar melodier utifrån texterna.”Att vara Beppe Wolgers barnbarn har såklart påverkat mig och min syn på mig själv”, slårTeodor Wolgers fast. ”Att göra en skiva utifrån hans poesi var ett sätt att utforska relationentill farfar på mina egna villkor. Det var något slags frigörelse, men också ett sätt att takontroll över historien.”Under några sommarveckor spelar Teodor Wolgers tillsammans med producenten HampusNorén (Sara Parkman) in albumet Vikens kapell, där Teodors pianostycken möter jämtländskfolkmusik, tonsatta dikter och ljud från naturen och vattnet utanför.Tack vare de jämtländska gästmusikerna Annika Norlin, Merit Hemmingson och Kjell-ErikEriksson blir rötterna till landskapet ännu starkare. Slagverkaren Axel Fagerberg ochstråkmusikerna Daniel Migdal och Helena Nilsson medverkar också, men framför allt är detkapellet – platsen – som får ta plats.”Innan har jag experimenterat med syntar och effekter men nu ville jag använda mig avkapellet och de ljud som fanns där”, berättar Teodor. ”Kyrkvaktmästaren Buster var väldigtengagerad och hjälpte mig bland annat med att sätta ihop en 8-mannakör med folk från byn.Det känns fint att röster från närområdet får vara med. Mitt naturliga uttryck vid pianot fickmöta förutsättningarna som sattes upp för den här skivan.”Farfar Beppe finns också med, i form av röstinspelningar från hans och MeritHemmingsons femtio år gamla lp. Vikens kapell blir således ett slags spricka i tiden, mellandå och nu, innan och sen.
Beppe Wolgers kom till Jämtland i slutet av 60-talet. Han blev blixtförälskad i landskapetoch köpte raskt en brädgård på Öhn i Strömsund. ”Det var hit jag längtat i hela mitt liv, utanatt jag vetat om det”, sa han till en reporter.När han hittade till Vikens kapell några år senare blev han sittandes i flera timmar. Därmötte han nämligen en gammal bekant: Jesus. Inte så att han blev frälst, inte i vanlig mening– ”det är mer komplicerat än så, det jag tror på” – men i den lilla församlingslokalen hittadehan ett sätt att närma sig religionen.Ett halvt sekel senare gör hans barnbarn samma slags andliga resa.”Innan har jag varit något av en religiös analfabet. Arbetet med den här skivan har fått migatt fundera på religion och andlighet och vad det spelar för roll i människors liv. Utan att förden delen bli religiös själv”, säger Teodor.Beppe Wolgers var en mästare på att med ett enkelt och vardagligt språk beskriva detstora, episka och oförklarliga – och vice versa. I en dikt i Episod i Vikens kapell frågar hansig hur Jesus röst lät och hur dennes händer såg ut. Vilken färg hade frälsarens ögon?Teodor Wolgers pianospel är likadant – lättsamt och dramatiskt på samma gång. Deminimalistiska och till synes enkla melodierna väcker frågor och rör upp känslor. Samtidigtfinns där det wolgerska lugnet som Teodor förvaltar med den äran.”Jag har säkert fått vissa personlighetsdrag nedärvt från farfar”, säger Teodor. ”Något slagslugn energi och … ja, vi har varit sökare båda två. Beppe stod för en sorts snällhet och mjukmanlighet, värden som alltid är bra att påminna sig om.”Där Wolgers tidigare har undersökt komplexa ämnen som kapitalism och mänskligtbeteende är Vikens kapell en inre, personlig process. Albumet är en dialog mellan en farfaroch ett barnbarn som aldrig träffades. Beppes ord korresponderar med Teodors pianospel. Detär en historia om arv och miljö, om släktband och människans relation till naturen, till gud,till sin familj. Mot slutet är det Teodor själv som för talan. ”Tack farfar, för att jag fick varamed dig en stund”, säger han på spåret som heter just ”Slutet”.”Nu har jag en egen relation till farfar, en mycket tydligare relation än innan”, sägerTeodor. ”Men det är inte viktigt att ’äga’ Beppe. Det är fint att så många har en relation tillhonom.”https://www.svt.se/kultur/beppe-wolgers-dikter-blir-musik
